tisdag 12 oktober 2010

Måste skata, eller ngt annat

När jag var liten, sisådär 12-13 år, så fanns det en skejtare som kallades för Apan. Han var duktig och han var dedikerad. – Jag måste skata, upprepade Apan som ett mantra så fort tillfälle gavs i intervjuer, reportage, osv.

När han sa att han måste skata så menade han givetvis att han måste skejta. Det var det han var bäst på, det var hans USP - Unique Selling Point. Han ville göra det han var bäst på – och han gjorde det. Isak, den förstfödde, har haft siktet inställt på det han gör nu – mer eller mindre sen han var tre år gammal – och han gör det bra. Han skatar på sommaren (se bild till vänster) och åker snöbräda på vintern, fokus – riiispect.

Igår kollade jag på ett program där man samlade gamla som relativt nya sommarpratare. Lill Lindfors var en av dem, lika vacker som vanligt – 70 år gammal!?! Krister Henriksson var där liksom Per Johansson från Hudik.


Intressanta diskussioner om stort som smått och det jag fastnade speciellt för var när Per pratade om sina skådespelare. Deras signum var närvaro, att de var hängivna sin uppgift, att de är och kan vara sig själva och inte minst att de tyckte att det som de gjorde var SÅ roligt! Så roligt, smaka på den – hur många av oss har förmånen att göra det vi tycker är SÅ roligt om dagarna?

Jag fick häromdagen frågan varför jag tycker det är så roligt att tala och vad det är som driver mig? Jag försökte förklara med att när jag talar – utifrån ett hyggligt fritt upplägg – så är jag så mycket mig själv, jag får blanda mina styrkor, blotta mina svagheter och svepa över livet i stort och krydda med såväl visionära som existensiella tankar. Det är något magiskt över att möta människor som verkligen är där, som är närvarande ”här och nu”, tillsammans med andra och med mig.

Jag brinner för det jag gör, jag längtar till nästa och nästa och nästa gång. Jag måste tala, precis som Apan kände sig nödgad att skata och såsom Pers skådespelare lever upp när de får spela teater - när de får vara sig själva. Jag vill vara mer som de är, jag vill vara mer opretentiös – vilket jag so far inte lyckats ngt vidare med…

Vad brinner du för, vad är det roligaste som finns och när får du vara dig själv? Tänk efter och se sen till att göra det - ok?! Bra, a deal is a deal!

2 kommentarer:

  1. Kan bara stämma in i beskrivningen "...blanda mina styrkor, blotta mina svagheter...". Det är något speciellt att berika sig själv med den samlade publikens kompetens. Får också en extra kick av att prata och föreläsa just på grund av den fantastiska samling kompetens som jag får vara en del av.

    Dessutom borde det vara en mänsklig rättighet att få sträva och arbeta med det som man brinner för. Win-win i många led, inte minst nationalekonomiskt.

    Tack för bra inlägg!

    /Predrag

    SvaraRadera
  2. Tack själv för dina reflektioner kring inlägget! Ja, det handlar ju faktiskt om såväl välmående som att få ut det bästa (mesta?!) ur människorna:-) Har för mig att det var C. Argyris som för länge sedan sa att det bästa är om man lyckas kanalisera in människans innersta drömmar i organisationens verksamhet!

    Allt gott!

    SvaraRadera