måndag 20 december 2010

Att umgås i en annan dimension


Vet att du sitter på tåget till Sundsvall nu, för vidare färd till Åre och julfirande. Våra vägar har delat på sig lite just jultid genom åren. Men det gör, typ, ”inget” för du finns alltid med oss i alla fall – och snart ses vi ju igen!

Igår hade vi nästa barnledigt här hemma, bara minstingen på plats. Vi köpte hem sushi och hyrde film för först gången på ett år eller så. Vi hyrde Inception med DiCaprio. Det var onekligen är lite annorlunda film, även fast temat eller upplägget fick tankarna att vandra till Matrix som föregångare i denna filmgengre.

Kan det vara lite så det ligger till, att inte ses, men att ändå ses. Vi möts i flera dimensioner, på en annan level – utan att alltid veta om att det är så det ligger till?

När du fyllde år – 17 år!?! – häromdagen så laddade jag med sms:et 23.59 och skickade iväg det när iPhonen slog midnatt. Du svarade och jag log mitt i natten, jag log med hela hjärtat. Tankarna vandrade till den snöiga decembernatten för 17 år sedan då du föddes.

Det var menat att du skulle stå på snö mestadels av din vakna tid, såsom du gör idag. Du har följt ditt hjärtats röst, vi är stolta över dig – resten av air-team. Klicka här -> för en filmsnutt om en ”vanlig dag” i din skola – du lever din dröm!

Att jag är stolt över dig är inget konstigt, det är så föräldrar fungerar. Att jag älskar dig mycket är heller inget konstigt, se ovan. Att du däremot blivit 17 år känns konstigt, det är så vi föräldrar fungerar. Kanske det är, som sagt, så att vi ses i en annan dimension när vi inte ses men att tidsaspekterna kan verka parallellt – såsom i Inception?!

Eller så är det bara jag som inbillar mig att jag inte blivit så mycket äldre – trots att du hunnit bli 17 år. Inget konstigt med det, det är så människan är beskaffad.

Någon annan som känner att det känns konstigt att barnen, well en del av dem☺, blivit så stora trots att tiden i övrigt i princip stått still?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar