Ne, den dagen är förbi. Men onekligen en vardag mitt i veckan. Vissa dagar minns man ett tag, många dagar minns man inte alls och andra dagar minns man hela livet. Jag misstänker att igår var en av de andra dagarna.
Jag var i Kalmar och talade på en härlig personaldag med temat Hållbart arbetsliv. Många gånger är detta jobb ganska ensamt, på gott och ont, men när man minst anar det så dyker nya vänner upp - liksom gamla. På bilden nedan tre av gårdagens talare - jag själv, Anne-Maria Andric från Microsoft och Leo Razzak (sanna mina ord, det kommer bli ngt stort av den pojken). Detta var bara början konstaterade vi unisont. Idag vaknade vi upp med fler vänner än igår, en seger för alla inblandade.
Jag var i Kalmar och talade på en härlig personaldag med temat Hållbart arbetsliv. Många gånger är detta jobb ganska ensamt, på gott och ont, men när man minst anar det så dyker nya vänner upp - liksom gamla. På bilden nedan tre av gårdagens talare - jag själv, Anne-Maria Andric från Microsoft och Leo Razzak (sanna mina ord, det kommer bli ngt stort av den pojken). Detta var bara början konstaterade vi unisont. Idag vaknade vi upp med fler vänner än igår, en seger för alla inblandade.
Hur var det nu, det här med att "den dagen är förbi"? Jo, även fast jag skulle råka leva läääänge till så talar statistiken sitt tydliga språk, jag har passerat "mitten" på genomsnittsskalan för ett antal år sedan.
Kan du skicka dina bilder i förväg undrar ibland kunderna. Brukar då berätta att jag är som en kock som inte kan skriva ut menyn långt i förväg då det är en rätt avancerad krog det handlar om, en krog där dagsfärska råvaror styr menyn och vad som sedermera landar på gästernas bord.
I lördags publicerades ett välskriven och varmt reportage - av journalisten Nina Broman - i helgbilagan som gick ut med Norrköpingstidningar och Östgöta Correspondenten. KLICKA HÄR för att läsa hela reportaget.
Det var ett reportage om min resa från min uppväxt i miljonprogramsområdet Marielund till var jag befinner mig nu, det handlade om livets stora paradoxer, det handlade om med och motgång - det handlade om livet.
Det var med dessa färska ingredienser jag landade i Kalmar, det var bl.a detta som åhörarna fick smaka på i form av frågan; Vad skulle du göra om du visste att du hade 5, 3, 1 år kvar att leva? Få människor har dessa svar klara, men frågan är bra - för det är inte säkert att vi ens har så mycket tid kvar.
Vad skulle du göra, vad är viktigt för dig? Kanske vänner, familj och ...? Tänk efter före - innan det är försent.
Allt gott!//glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar